Test av Freerace Windfoils
När Starboard Foils återigen samlar hela sin vingserie under ett fullt modulärt “Universal Connect System (UCS)” inför 2025, får foilers nu tillgång till ett komplett utbud av fram- och bakvingar – för alla discipliner.
Tidigare år, när Starboard Foils hade ett uppdelat fästsystem mellan olika foilgrenar (Evolution för windfoil och QuickLock för övriga discipliner), var vingeutbudet mer begränsat och anpassat per kategori – vilket också innebar färre val, men samtidigt färre frågor kring vilken vinge som faktiskt var det bästa valet för just dig.
Med det i åtanke ville jag testa tre medelstora framvingar (800–900 cm²) ur 2025-års UCS-sortiment. De är alla "autooptimerade" och passar in i kategorin "weekendwarrior" inom windfoil (som jag själv) skulle fundera på att skaffa som nästa uppgradering. Jag testade dem direkt efter varandra för att kunna ge tydligare vägledning kring vilken som kan vara det bästa valet.
Bakgrund till testet
Mitt mål med windfoil är att komma ut på vattnet under sommarmånaderna, när vinden oftast är svagare och det inte är tillräckligt med vågor för wingfoil, prone eller downwind. Jag har windfoilat i ungefär sju år, men bara periodvis – främst under sommaren.
Jag är fortfarande fast i grundtanken med windfoil: att det är den perfekta lösningen för freeride-vindsurfare, som vill kunna susa runt i vindstyrkor som tidigare var omöjliga utan massiv cambersegel, 70 cm fenor eller formelbrädor.
Visst, idag har performance-foilingen utvecklats till 1 m breda brädor, 110 cm master, titaniumfuselage och 9 m² segel, men den typen av windfoil jag tycker är roligast är den minimalistiska.
Min foilutrustning är därför enkel och minimalistisk:
Severne FoilGlide V1 – 6.0 m²
Starboard FoilX 125 – 2021
Enigma 140–190 wavebom
Jag använder inga shims eller avancerade inställningar – jag vill bara rigga snabbt, komma ut på vattnet och ha kul. Setupen ska vara tillräckligt snabb för att kännas rolig, men ändå så snäll att jag klarar mina gipp utan att krascha hela tiden.
Val av vingar
Jag valde att inte testa SLX-serien, då dessa vingar har högre starthastighet och är optimerade för slalomfoil och större segel. Istället föll valet på dessa tre autooptimerade framvingar:
E-Type Pro 900
Glider Pro 860
MF 820
Alla tre ligger i området 800–900 cm² och är kompatibla med UCS-systemet. Jag hade höga förväntningar.
Testförhållanden
Jag har tidigare testat varje vinge individuellt, men denna gång bytte jag dem direkt mot varandra – utan att ändra något annat i riggen. Vinden låg på 9–12 knop, med några vita gäss ute i viken men inga inne vid land. Man behövde vänta på byarna och pumpa rätt rejält för att komma upp i flyg – med andra ord perfekta testförhållanden för just den typ av foiling jag vill hålla på med.
Setupdetaljer
.jpg)
Mastfot: monterad lite framför mitten. Från mastbas till foilmast: 95 cm
Bräda: 67 cm bred
Vikt: 78 kg
Foilfuselage: Starboard Foils Hybrid 99 cm, i “less power”-läge
Mast: 95 cm C600 Deep Tuttle (MkII)
Bakvinge: SLX 160
Vinkelspacers: 0° (standard)
Inga längdspacers (15 mm) användes
Jag ville hålla setupen så enkel och konsekvent som möjligt, utan extra tweaks.
Testresultat och intryck
MF 820
Enligt Starboard:
“MF är den första vingkollektionen skapad med Martin Fischers och Mathieu Durands autooptimeringsprocess. Fantastiskt glid, tidig takeoff och hög toppfart – perfekt även för kursrace i lätt till medelvind.”
Jag hade tidigare använt MF 820 för wingfoil och redan då var jag imponerad av hur effektiv den var. Men detta var första gången jag använde den i windfoil – och jag blev snabbt imponerad.
Takeoff var extremt lätt, och när vinden ökade accelererade foilen bara – utan att vilja sticka uppåt. Den kändes snabb, ren och “slippery” genom vattnet. Jag trodde först att vingens extrema form skulle göra den svår, men den var faktiskt lätt att hantera.
Man kunde ta höjd och falla av i extremt vassa vinklar, vilket var riktigt kul. Gippandet var däremot lite knepigare – jag kraschade runt 50 % i början (jämfört med normalt 80 % lyckade gipp). Men jag tror det handlar om att vänja sig vid vingen.
OBS: Vingens spetsar är extremt tunna och ömtåliga. Om du har stökiga lanseringsplatser eller ofta stöter i botten kan detta vara en dealbreaker. Minsta skada på spetsarna kan förändra vingens hela profil.
Glider Pro 860
Enligt Starboard:
“En äkta allround-vinge med hög prestanda – inspirerad av MF-serien, men med mer manöverbarhet och kontroll. Perfekt för wingfoil, windfoil och downwind.”
Jag hade testat denna vinge tidigare med en större tail wing (Pro 220), vilket kändes bra – men inte exceptionellt. Den här gången med mindre tail kändes det annorlunda.
Takeoff krävde mer jobb än MF 820, men när den väl flög var känslan fantastisk. Den kändes låst i riktningen, med ett extra “överväxel”-läge. Toppfarten kändes högre än på MF.
Gippandet gick också mycket bättre – jag var tillbaka på 75 % lyckade gipp. När byarna kom ville foilen lyfta mer än MF, men kontrollen fanns kvar. Vingens spetsar är fortfarande vassa, men mindre känsliga än MF:s.
E-Type Pro 900
Enligt Starboard:
“E-Types är mångsidiga medium aspect-vingar. Pro-versionen ger mer fart, pop och acceleration – perfekt för freestyle och avancerad freeride.”
Denna vinge kände jag till väl sedan tidigare, men då med större tail wing (Pro 220). Takeoff var lite svårare än med Glider Pro, men det gick ändå smidigt.
Känslan under flygning var mest avslappnad av de tre. Det fanns inte samma toppfartsreserv som hos Glider Pro – när vinden ökade så maxade den ut ganska snabbt. Men den var stabil och lätt att kontrollera.
Setupen med SLX 160 som tail wing var inte helt i balans – lite bakfotstung, och det märktes. Jag har använt den tidigare med Pro 220, vilket gav bättre tryckbalans. Det verkar vara en bättre kombination för denna vinge.
Positivt: Den är mest lättjobbad på land – trubbiga spetsar och smalast spännvidd gör att den är smidig att bära och hantera.
Slutsats
Alla tre vingar fungerade bra direkt – utan behov av justeringar – men deras karaktärer var tydligt olika:
MF 820: Extremt effektiv och bäst i lätt vind.
Glider Pro 860: Snabbast med “låst” känsla och roligast att pressa.
E-Type Pro 900: Mest stabil och förlåtande, men kräver större tail wing för bästa balans.
Vilken vinge vill jag ta ut igen direkt?
Glider Pro 860. Den “låsta” känslan, toppfarten och att den var enklare att gyba än MF gjorde den till det självklara valet för fortsatt sommarglid.
Text av Adrien